Vår man från Ibadan publicerades ursprungligen i Mytens andra nummer.
Samtidigt som Allsvenskan sjunkit i status internationellt har en av Afrikas mest eftertraktade talanger valt Hammarby. Myten sökte Akinkunmi Amoo för att ge oss förklaringen. Om Amoo, Allsvenskan, Afrika och ansvaret.
Det snöar i Bajenland när vi möter upp Akinkunmi Amoo utanför hans lägenhet. Han kliver ut ur bostadshuset klädd i en polsk träningsjacka och portugisiska träningsbrallor, och det är inget tvivel om att Hammarbys nigerianska stjärnskott är en person med en väldigt internationell aura. ”Akin” må bara vara 18 år, men sin ringa ålder till trots är han väldigt berest. Utöver hans nuvarande fotbollsäventyr i Stockholm har han även spelat mästerskap i både Brasilien och Turkiet med det nigerianska ungdomslandslaget.
Den 7:e juni 2002 möttes Sverige och Nigeria i VM på Misaki Park Stadium i Kobe. Henrik Larsson gjorde båda målen i en seger som lade grunden för ett svenskt avancemang från gruppspelet. Huruvida TV:n stod på i Amoo-hushållet i Ibadan förtäljer inte historien, men samma dag som matchen utspelades kom Akinkunmi Amoo till världen. Under uppväxten med åtta syskon i Nigerias tredje största stad blev det snabbt uppenbart att den unge Akin hade en fotbollstalang utöver det vanliga. Redan när han spelade på skolgården stod han ut i jämförelse med de övriga, och han blev tidigt uppvaktad av folk som ville sponsra honom, i tron att en sådan investering skulle betala av sig på sikt om han skulle bli fotbollsproffs.
I takt med att Akinkunmi blev äldre så blev proffsdrömmen mer konkret. Ryktet om hans talang hade spridit sig ända till Lagos, och han blev först scoutad på plats i Ibadan, för att sedan bli inbjuden att följa med till Nigerias största stad på träningsläger, för att se om han höll måttet mot andra unga stortalanger. Akin klarade uttagningen galant, och fick ett kontraktsförslag från fotbollsakademin Sidos FC, hemmahörandes i Lagos. I de unga tonåren gick flyttlasset dit. Ibadan må vara en stor stad med sex miljoner invånare, men Lagos har en befolkning på uppemot 20 miljoner, och är därmed den största staden i Afrika och en av de största städerna i världen. Väl där togs han emot av en av klubbens ägare, och fick bo hemma hos honom.
Efter att ha presterat på hög nivå för både Sidos och det nigerianska ungdomslandslaget var det många europeiska storlag som ryckte i honom, men att han skulle till Hammarby så fort han fyllt 18 (den ålder som krävs för afrikanska spelare att få flytta till Europa) blev snabbt en illa dold hemlighet. Den övertalningsvideo som Zlatan Ibrahimović spelade in lagom till att avtalet skulle skrivas på var antagligen inte en nackdel.
Även om Akin själv säger att pengar inte är den starkaste drivkraften för honom, så är han väl medveten om att man måste ha mat på bordet. På grund av arbetslösheten i hemlandet är drömmen om att spela fotboll i Europa väldigt vanlig bland nigerianska fotbollsspelare, enligt Akin.
- Om man inte har stödet från vänner och familj är det lätt att ge upp. Alla unga afrikanska talanger drömmer om att spela fotboll i Europa, men det är svårt att få den chansen. I Europa kan man göra vad man vill men ändå lyckas försörja sig, men i Afrika är det svårt att hitta en stabil inkomst.
Jag frågar honom vad han hade gjort i livet om han inte varit fotbollstalang och behövt försörja sig på annat sätt i hemlandet. ”Inga kommentarer”, säger Akin med ett skratt.
Innan Akin kom till Hammarby hade han aldrig spelat tävlingsmatcher på seniornivå. Det skiljer honom från tidigare afrikanska Bajenspelare, som exempelvis Monday James, som hade gjort 150 matcher i den inhemska ligan och mött Lionel Messi i OS-finalen 2008, men han har det gemensamt med andra senare importer från Västafrika som Joseph Aidoo, Odilon Kossounou, Aziz Mohamed Ouattara och Bayéré Junior Loué. Alla dessa kom till Hammarby utan att ha gjort seniordebut i sina hemländer.
Att värva just unga afrikanska spelare snarare än etablerade är ett tydligt exempel på vilken roll Hammarby intar i världsfotbollen. Allt eftersom fotbollen blir mer och mer globaliserad börjar den även skikta sig mer och mer rent hierarkiskt. De största europeiska klubbarna kommer gång på gång med utspel om att bryta sig loss från sina nationella ligor och bilda en europeisk superliga, medan lag i en mindre glamorös liga som Allsvenskan får en längre väg att vandra för att nå Europaspel. Denna hierarki märks även av när det kommer till övergångar. Allsvenskan är en förhållandevis billig liga att värva från för exempelvis belgiska, holländska och ryska lag. De betydligt generösare utlänningskvoterna i svensk fotboll möjliggör också för fler utländska spelare än i högre rankade ligor. Det svenska seriesystemet ses därför som ett perfekt första steg in i europeisk fotboll, innan spelare kan säljas vidare till mer prestigefyllda ligor.
Enligt den tyska hemsidan transfermarkt har 57 av de drygt 100 miljoner kronor som Hammarby sålt spelare för de senaste tre säsongerna kommit från afrikanska spelare.
Hammarby är inte ensamma om att rikta in sig på just Västafrika. 2019 skrev DN att de tre Stockholmsklubbarna hade sålt afrikanska spelare för 300 miljoner kronor.
Men det är omöjligt att diskutera afrikanska spelares väg till Europa utan att tala om dess tragiska baksida. Bara i Sverige har ett antal fall uppdagats som mer eller mindre kan betecknas som människohandel, med afrikanska spelare som tas till landet på turistvisum för att sen spela fotboll för rena slavlönerna. Den 14-åriga talangen Doudou Faye försökte ta sig från sitt hemland Senegal till Italien där han skulle jaga en dröm om att bli fotbollsproffs, men drunknade på vägen då båten han befann sig på kapsejsade.
Om man pratar med Akin om hans första intryck av att komma till Hammarby är det uppenbart att han trivs med atmosfären i och runt klubben. Jag nämner att Hammarby en gång i tiden var en klubb där alla spelarna bodde ett stenkast från Kanalplan, och att tränaren kunde gå upp för trapporna från Kanalplan för att ropa att det är träningsdags varpå spelarna kom springandes ur portarna på Södermannagatan. Akin skrattar till och säger:
- Det låter som en äkta familjeklubb.
Nu är klubben han kommit till inte längre en kvartersklubb på östra Söder, utan istället en mångmiljonsomsättande gigant med sikte på att bli störst i Skandinavien. Dock lever den familjära atmosfären kvar, och Hammarby gör det de kan för att välkomna sin nya stortalang. Det är framför allt två personer i klubben som drar ett tungt lass.
- Mikael Hjelmberg har varit som en far för mig, och Wadda (Tamimi) hjälper mig med allt som behöver ordnas! Han hjälper mig också mycket när det kommer till maten.
Maten var det, ja. När jag ställer frågor om vad han gillar att äta så kommer Akin med ett kort och koncist svar.
- Ris är min favoriträtt.
Väl medveten om att Monday James en gång svarade samma sak i en intervju försöker jag få fram ett förtydligande genom att fråga om det rör sig om den nigerianska nationalrätten jollof rice.
- Nej, fried rice.
Vad Akin tycker om svensk mat? Han grimaserar lite innan svaret kommer.
- Svensk mat är… annoying!
Mån om att inte förolämpa någon i sitt nya hemland tillägger han blixtsnabbt:
- …men ni hade nog också haft lite svårt för maten om ni hade flyttat till Nigeria.
Det är emellertid oklart vad han tycker om Yvonnes berömda köttfärssås, men maten till trots verkar Akin relativt nöjd med tillvaron i Bajenland. För en person som upplever sin första svenska vinter är han inte nämnvärt påverkad av snön som ligger som ett täcke över Söderort när vi möts upp. Dock är det svårare att sälja in den svenska vintern till hans mamma och kompisarna hemma i Nigeria, men mamma har lovat att komma på besök när vädret blir bättre.
Just mamma saknar han mycket, men de talar ofta med varandra i telefon, där hon uppmuntrar honom att fortsätta vara stark och pusha sig själv. Precis efter att vi träffat Akin för intervjun blir det också klart att Hammarby tagit in fyra nya nigerianska talanger, varav två av dem, Olatomi Alfred Olaniyan och David Akpan Ankeye, är barndomsvänner till honom. Det återstår att se om det kan leda till en lite mer nigeriansk touch på matlagningen på Årsta IP.
Mycket av Akins fritid går åt till att hålla kontakt med släkt och vänner hemma i Nigeria, men han kollar också gärna på film, och framför allt fotboll. Akinkunmi har kallats för ”Little Messi” i nigeriansk press, och det är Barcelonas stjärna som är den största fotbollsmässiga förebilden. Han har även ett gott öga till Cristiano Ronaldo, Jay-Jay Okocha, Obafemi Martins (vars snabbhet han beundrar), samt Eden Hazard. Premier League är ligan han kollar på mest, och just Hazards gamla klubb Chelsea är laget som ligger närmast hjärtat där. Dock har han ett väldigt diplomatiskt svar på frågan om vilket hans favoritlag är.
- Hammarby.
Även när du växte upp? Hade du något favoritlag hemma i Nigeria?
- Hammarby.
Svaret är dock inte helt förenligt med hur Hammarby har pratat om Akins framtid. Den officiella kommunikationen har inte uttryckt att man ser en framtida klubbikon i nigerianen. I Hammarbys officiella podcast Just idag!:s avsnitt från den 5 februari sade Mikael Hjelmberg att man riktat in sig på västafrikanska spelare just eftersom dessa har en vidareförsäljningspotential. I en fotbollsvärld där till och med egna produkter som Aimar Sher ofta bedöms efter sin försäljningspotential, istället för sin förmåga att bli en fanbärare i nivå med Kennedy, är det kanske inte så konstigt att unga afrikanska spelare utan samma lokalförankring i ännu högre utsträckning ses som ett relativt riskfritt sätt att säkra intäkter till klubben.
Under försäsongen har både medspelarna, supportrarna och media snackat upp Akin som ett av årets stora potentiella genombrott. Förväntningarna blir inte mindre när han är bäst på plan under genrepet mot IFK Norrköping, och gör Bajens enda mål i matchen. Från att enbart ha hoppat in sporadiskt under fjolårssäsongen känns plötsligt en plats i startelvan definitivt inom räckhåll för honom. Jag frågar om vilken position som han ser som sin bästa ute på planen.
- Det är upp till tränaren att bedöma. Mitt jobb är att spela så bra jag kan. Jag kommer dock ge allt var jag än får spela.
Taktikgenomgångarna i Bajen hålls huvudsakligen på svenska, ett språk som Akin medger inte är helt lätt att ta till sig. Han bläddrar lite i premiärnumret av Myten när vi rör oss mot Årsta IP och försöker tyda några ord, men han erkänner att det är lite över hans nivå. Ingen inom klubben har hjälpt honom med språklektioner, men han försöker lära sig via appar i mobilen. Även om han plockat upp enstaka fraser på fotbollssvenska så är det inte helt lätt att hänga med när tränarstaben håller genomgångar på ett språk han inte behärskar. Dock får han alltid sina individuella direktiv på engelska efter genomgången av Stefan Billborn. Att den västafrikanska fotbollen skulle vara taktiskt primitiv är en beskrivning som Akin vänder sig emot.
- Det där med att den nigerianska fotbollen är oorganiserad är en fördom som många européer har. I Sidos hade vi flera tränare och bra faciliteter. Vi blev drillade taktiskt redan där, men alla länder har sin egen taktik. Därför måste jag lära mig den svenska taktiken.
Men det är ändå stor skillnad på att spela i en akademi och i en professionell klubb som Hammarby. Det bör nämnas att Sidos är en resursstark akademi med nigerianska mått mätt, en akademi vars mål dessutom är att träna upp spelare i syfte att de ska kunna flytta till Europa. Sidos skiljer sig från exempelvis Joseph Aidoos Inter Allies eller Odilon Kossounous ASEC Mimosas: den saknar helt representationslag på herrnivå.
Däremot förefaller Sidos FC ha ett tätt samarbete med Lagosklubben Aweskim FC. Medan Sidos inte har någon onlinenärvaro av rang har Aweskim en professionellt designad hemsida. Surfar man in på den är det första man möts av en bild på Jesper Jansson och Mikael Hjelmberg, under en av deras scoutingresor i Nigeria, tillsammans med Sidos sportchef Dominic Egbukwu. Egbukwu är inte bara sportchef i Sidos utan även agent, och påstår sig ha varit delaktig i nigerianska landslagsspelares övergångar, såsom Kelechi Iheanacho, Victor Osimhen, och Obafemi Martins. Dessutom har han en slags hybridroll som agent och sportchef i Aweskim FC. Det är inte tal om någon MDMF-retorik på aweskimfc.com, utan det är uppenbart att det är en klubb vars enda syfte är att vara en talangfabrik. Klubben är döpt efter ett företag, och dess huvudsakliga mål att förädla nigerianska unga talanger och förbereda dem för en flytt till Europa. Det är inte helt självklart att förstå var Sidos FC börjar och Aweskim FC slutar, vilket för Hammarbyögat naturligtvis påminner en hel del om situationen med IK Frej. Denna verklighet är dock vanligare och vanligare i dagens fotboll.
Dominic Egbukwus trippla stolar inom Sidos, Aweskim och agentverksamheten är ingen ovanlighet inom västafrikansk fotboll. Fotbollen i länder som Nigeria eller Ghana är synnerligen agentdriven. Den första scoutingresa till regionen som Hammarby genomförde 2014, där man för första gången såg Joseph Aidoo, skedde på agenten Patrick Mörks inrådan, som även representerar bland andra Odilon Kossounou och har en tät kontakt med Sidos FC.
Oavsett vad så är det en rejäl resa som Akin gjort, från att spela på skolgården hemma i Ibadan till att spela i Allsvenskan och vara eftertraktad av europeiska toppklubbar. Trots att han målats upp som en av den nigerianska fotbollens allra största talanger svävar han inte iväg när han berättar om sina planer för karriären.
- Jag drömmer inte om någon annan liga just nu, utan fokuserar bara på Hammarby. Vi siktar på Europaplatserna i år. Mitt mål är att spela i Nigerias A-landslag, men då behöver jag jobba väldigt hårt.
När vi videosamtalar med Akin för att fråga om han har något han vill säga till supportrarna och Mytens läsare är han moderiktigt klädd i 2020 års modell av Hammarbys jultröja. Han berättar om den största upplevelsen under hans första besök i Stockholm, nämligen att han fick chansen att bevittna Kennedys sista match på plats.
- Jag blev väldigt inspirerad av att se hur fansen hyllade honom. He’s a legend!
Om han har några sista ord till supportrarna?
- Så länge ni stöttar laget och alla oss spelare så lovar vi att göra vårt allra bästa. Då kan Hammarby uppnå hur stora framgångar som helst.
